zeci

Vill ni veta  något jag verkligen älskar?
Att vara i fjällen. Det är livet för mig. Att ligga på en is och känna solen i ansiktet. Att åka skoter med hjärtat i halsgropen. Att vara med mina favoritkusiner och umgås.

När jag var liten bodde mina kusiner Partik och André i Ånn, Storlien. Vi var där ofta och egentligen förstår jag inte varför jag älskar fjällen så mycket....Patrik och André jävlades alltid med mig och skrämde mig, vilket har märkt mig för livet. Jag minns tillexempel när André tog ut mig på en skotertur över en blötlagd Ånnsjön. Han stannade skotern och lät den sjunka. Jag höll på att kissa på mig. Jag trodde ärligt att vi skulle dö. Men Andre vände sig bara om och skrattade åt hans lilla grinande kusin, sedan gasade han därifrån. Kul! Ja!

En annan gång jag minns är när jag fick åka med Patrik. Patrik hade nyss sänkt en skoter när han försökte köra över öppet vatten. Kom, sa Patrik, åk med mig till mina kompisar. Och jag blev hur glad som helst - jag fick ju följa med den 7 år äldre kusinen! Det var jävligt coolt på den tiden. (Det är det fortfarande...) Glad satte jag mig bakom Patrik. Jag blundade och njöt, tänk att jag fick följa med! Men då, när jag öppnar ögonen, ser jag ett stråk av öppet vatten. Rakt framför oss. Och Patrik gasar på. Paniken kommer. Nu kommer jag att dö, tänker en 10-årig Isabelle. När vi åker över vattnet ber jag (helt ärligt) till gud. Gud verkar höra mina böner för vi klarar oss oskadda. Jag pustar ut. Men det är då det händer.
- Jag har glömt en sak hemma! Säger Patrik medan han vänder skotern.
Jag blir vit i ansiktet. När han gasar över vattnet känner jag att min sista stund är kommen. Lyckligtvis klarar vi oss men väl hemma, ja där hoppar jag av.

Jag vet inte om de jävlades med mig för att jag var minst eller för att vi (jag och min pappa) brukade binda fast dem i källaren........

I måndags kom vi hem från vår årliga fjällenresa. I år var vi i Edsåsdalen tillsammans med min moster Inger och min morbror Tommy. Patrik och hans flickvän Eleni var där samt André och hans flickvän Nathalie och deras lilla flickebarn Nellie. Plus min familj då. Och Pontus såklart. Vi hade det riktigt bra!! Vädret var underbart! (Jag brände mig så att det kändes som om jag hade varit i Thailand.)

Nellie är typ världens sötaste unge. Jag har tidigare sagt att jag aldrig vill ha barn (Tänk att föda ut  en bäbis. Tänk att vara gravid. Tänk att ta hand om en skrikande, bajsande unge.) men jag tror attt Nellie har omvänt mig rejält!
Trots ivriga mutningar från mig ( jag gav henne en mjukisälg) så är jag nog tvungen att erkänna att  hon älskade Pontus "Mockus" mer än mig. Men det ska vi förstår ändra på. Nathalie, om du ser det här: jag kan vara barnvakt när ni vill!

Vi åkte mycket skoter (Pontus kan få skriva ett gästinlägg om det sedan. Han nämnde något med döden?) och fiskade mycket. Det var bara ett problem - fisken tog inte. Men det är ju bara en väsentlighet, eller hur?...

Tjejen som adrig hade varit med om riktigt fjällliv (Eleni) tog såklart och kom trea på fisketävlingen. Det kallar jag skicklighet!

Men nej, nu orkar jag inte skriva mer. Ska gå och mysa med vår lilla hundvalp.  Jag lägger in mer bilder senare!